Frågor om vatten

En vattenanalys visar vilka ämnen och mikroorganismer som finns i vattnet och i vilka halter. Den mikrobiologiska delen visar koliforma bakterier och E. coli. Den kemiska delen visar pH, alkalinitet, hårdhet, järn, mangan, klorid, fluorid, nitrat, turbiditet och konduktivitet. Varje värde bedöms som tjänligt, tjänligt med anmärkning eller otjänligt.

Utgå från brunnstypen, området och det du upplever. För de flesta hushållsbrunnar räcker ett paket med mikrobiologisk och kemisk analys. Bergborrad brunn motiverar ofta radon, uran och arsenik, och PFAS analyseras separat vid misstanke om förorening i närheten. Vi hjälper dig välja utan kostnad.

Du får ett provtagningskit med flaskor, etiketter och instruktion. Ta provet från en kran nära hydroforen, spola tills vattnet håller jämn temperatur, fyll flaskorna utan att röra insidan eller locket, märk dem med datum och tid och skicka in provet samma dag som det tas.

Livsmedelsverket rekommenderar att vatten från egen brunn analyseras minst vart tredje år. Finns små barn i hushållet bör provet tas oftare, normalt varje år. Ta även ett extra prov vid husköp, efter arbeten i brunnen, efter kraftig nederbörd med grumligt vatten och när lukt, smak eller färg har ändrats.

Priset styrs av vilket analyspaket du väljer. Enstaka analyser som radon och mikrobiologi ligger lägst, medan kombinerade paket med kemi, mikrobiologi och metaller kostar mer. PFAS analyseras separat och ligger högre. Provtagningskit, ackrediterad laboratorieanalys och vår tolkning av svaret ingår alltid i priset.

Kommunen ansvarar för vattenkvaliteten fram till förbindelsepunkten vid tomtgränsen, och vattenverket kontrollerar vattnet regelbundet. Har du ändå hårt vatten, missfärgning, smakproblem eller misstänker att husets egna rör påverkar vattnet kan ett prov från din kran visa var problemet uppstår.

Tjänligt med anmärkning betyder att ett eller flera värden avviker från Livsmedelsverkets riktlinjer för dricksvatten, men att vattnet normalt går att använda. Anmärkningen kan vara teknisk, till exempel järn eller hårdhet, eller hälsomässig, till exempel bakterier eller fluorid. Otjänligt betyder att vattnet inte bör drickas utan åtgärd.

Högt pH betyder att vattnet är basiskt. Livsmedelsverkets riktvärde för dricksvatten ligger normalt mellan pH 7,5 och 9,0, och över det ger vattnet ofta kalkutfällningar, en hal känsla vid tvätt och sämre effekt av klor. Högt pH är i sig sällan ett hälsoproblem, men det påverkar installationer och andra filters funktion.

Lågt pH betyder att vattnet är surt. Enligt Livsmedelsverket bör pH i dricksvatten normalt inte understiga 7,5, eftersom surt vatten är aggressivt mot ledningar och kan lösa ut koppar från rören. Tecken är gröna missfärgningar i handfat och läckage i kopparrör. Åtgärden är oftast ett avsyrningsfilter.

Järn i dricksvatten bedöms enligt Livsmedelsverket i första hand som ett tekniskt och estetiskt problem, inte som ett hälsoproblem vid de halter som är vanliga i svenska brunnar. Järn ger brunt vatten, missfärgade fixturer, avlagringar i rör och kan gynna tillväxt av järnbakterier. Halten mäts i en kemisk vattenanalys.

Järn tas bort med ett järn och manganfilter, där järnet först oxideras och sedan fastnar i filtermaterialet. Filtret backspolas automatiskt. Valet av media och storlek styrs av järnhalten, pH-värdet och hushållets vattenförbrukning, vilket avläses i den kemiska vattenanalysen.

Mangan tas bort med ett järn och manganfilter som oxiderar manganet och filtrerar bort det. Mangan kräver normalt högre pH än järn för att oxidera, så ett lågt pH behöver ofta justeras först. Halten avläses i den kemiska vattenanalysen.

Uran förekommer naturligt i berggrunden och är vanligast i bergborrade brunnar. Livsmedelsverket bedömer uran i dricksvatten utifrån risken för njurpåverkan vid långvarigt intag, inte utifrån strålning. Halten mäts i en metallanalys, och förhöjda halter kan avskiljas med jonbytesteknik eller omvänd osmos.

För dricksvatten från egen brunn bedöms vatten med radonhalt över 1 000 becquerel per liter som otjänligt enligt Livsmedelsverkets riktlinjer, och halter över 100 becquerel per liter ger anmärkning. Radon avgår dessutom till inomhusluften vid duschning och tvätt. Halten mäts med ett särskilt radonprov.

Brunt vatten beror oftast på järn, på humus från ytligt grundvatten eller på partiklar och rost från brunn och rör. Blir vattnet brunt först när det stått en stund talar det för järn, medan vatten som är brunt direkt i kranen oftare beror på humus eller partiklar. En kemisk analys visar vilket det är.

Vitt eller mjölkigt vatten beror oftast på små luftbubblor. Fyll ett glas och ställ det på bänken. Klarnar vattnet nerifrån och upp inom en minut är det luft, vilket är ofarligt. Klarnar det inte kan det handla om kalkpartiklar, finpartiklar från brunnen eller ett filter som släpper igenom media.

Det beror på vilka ämnen som finns i ditt vatten. Förhöjt järn och mangan hanteras normalt av ett järn och manganfilter, hårt vatten av ett avhärdningsfilter, bakterier av UV-ljus och PFAS av aktivt kol eller omvänd osmos. Därför bör filtervalet alltid göras utifrån ett vattenprov från ackrediterat laboratorium.

Inte alla brunnar behöver filter. Ett vattenfilter är motiverat när vattenanalysen visar värden som avviker från Livsmedelsverkets riktlinjer och avvikelsen inte går att lösa med brunnsunderhåll. Utan ett aktuellt provsvar går det inte att avgöra, och ett filter som väljs på gissning löser sällan problemet.

Hårt vatten åtgärdas med ett avhärdningsfilter som byter ut kalcium och magnesium mot natrium. Hårdheten anges i tyska grader, dH, och vatten över ungefär 10 dH räknas som hårt och ger kalkavlagringar i beredare, blandare och maskiner. Hårt vatten är inte skadligt att dricka, men det kostar i slitage och energi.

PFAS avskiljs med aktivt kol av rätt typ eller med omvänd osmos. Omvänd osmos har högst avskiljning och installeras oftast vid kökskranen för dricksvatten och matlagning. Vanliga järnfilter, avhärdningsfilter och UV-ljus avskiljer inte PFAS. Halten måste mätas i en separat PFAS-analys på ackrediterat laboratorium.